Förundrad läser jag om en detaljhandelsbransch som faktiskt till stor del verkar se handeln på nätet som ett hot. Det finns uppenbarligen en stor rädsla där för att den fysiska butiken inte skulle klara av konkurrensen från ehandeln. Helt knasigt. Istället för att se det som ett krig mellan två kanaler borde de se multikanalerna som möjliggörare för handeln. Det gäller inom alla branscher. Fler kanaler att visa upp sina produkter i, fler kanaler att hjälpa kunden i, fler kanaler att bygga kundrelationer i och framföralt fler kanaler och möjligheter att tjäna pengar i.

Sluta kriga och börja samarbeta är mitt absoluta råd. Handeln via webben är här för att stanna. Kunden gillar både och. Dessutom har vi snart den mobila ehandeln i var mans telefon med ännu fler hot förlåt möjligheter. Det är roligt att göra affärer, oavsett kanal!

Nå, blev jag så imponerad som jag hade hoppats där i soffhörnet. Nja är svaret. Det tog en stund innan jag fattade hur jag skulle hitta och läsa. Ett magasin läser i alla fall inte jag från sida ett och vidare. Det är mer ett bläddrande för att sedan göra nedslag där något intressant dyker upp. Att hitta en variant av det läsbeteendet var himla svårt. Mitt nja kommer nog ändå mest av att det kändes platt, som en direktöversättning av papperstidningen med viss möjlighet att frigöra bilderna från texterna och liknande. Jag hade hoppats på mer interaktion, lite djupare än en papperstidning, fler infallsvinklar, någon rörlig bild, ljud… listan kan göras lång på de möjligheter en surfplatta har för att ge oss läsare en ny upplevelse. För att bara få samma sak (som papperstidningen) fast digitalt kommer varken att locka oss läsare eller några annonsörer. Bättre kan ni tidningsmakare. Jag letar vidare ser fram emot fortsättningen!

Sätta mål och nå dem är företagarens viktigaste uppgift i mina ögon. För att ta sig dit man vill måste man först bestämma sig för vad man vill. Målet först och sedan kartan för att ta sig dit. Jag gillar tankesättet i artikel. Det är enkelt att nå sina mål bara man handlar för att nå dem. Frukostmetaforen blir lite extra bra eftersom det egentligen handlar om en vana. Något man gör utan att fundera så mycket, varje dag.

Ett problem många företagare har är dock att de är alltför vaga redan i sin målformulering. Är målet inte tillräckligt välformulerat så blir det svårt att nå dit. Det räcker inte med att bara bestämma sig för att äta frukost man måste bestämma sig för vad man vill äta. Det räcker inte att bestämma sig för att tapetsera om rummet man måste bestämma sig för färg, mönster och prisklass. Det räcker inte att bestämma sig för att starta ett företag för att tjäna pengar man måste bryta ned det i en affärsplan, marknadsplan, försäljningsplan etc. Målet och planen måste brytas ned till deras som kan omsättas till handling. Sedan är det bara att sätta igång att göra. Att nå dina mål för att bli en framgångsrik företagare!

Mitt i dessa funderingar kring mailets vara eller inte vara dyker den stora snackisen upp. Facebook är på väg att släppa ny eposttjänst. Jahaja, denna trendkänsliga företeelse ser möjligheter i eposten vad betyder det? Exakt hur de kommer att utforma denna nya digitala kommunikationslösning får tiden utvisa. Hur som helst betyder det väl att mailet inte är på utdöende. Som en fågel Fenix återuppstår den i ny skepnad i bästa Zuckerberganda. Som en förlängning av denna tanke hoppas jag att alla leverantörer av nyhetsbrevsverktyg och de som använder dem börjar inse vikten av att förenkla designen för att det ska gå att läsa på andra enheter än mailklienten på pc´n. Telefonen till exempel.

En av mina kollegor och samarbetspartners, Katarina Chowra på Mobile Marta, säger ofta det är nu det händer och visst har hon rätt mobilprinsessan. Det är nu det händer! Följdfrågan blir då naturligtvis, hur hänger man med som företagare? Det är lätt att kasta sig ut i det okända, för att inte missa tåget och köpa på sig en app eller varför inte en mobilsida? Sedan står man där och undrar varför ingen laddar ner den? På samma sätt som många av oss företagare sitter där med vår webbsidor och undrar varför ingen kommer dit.

Det som oftast saknas är planen och strategin. Börja där! Jag tjatar hål i huvudet på mina kunder och seminariebesökare om detta men så är det. Ge dig tid att hitta din plan. Sätt ihop en strategi och sedan börjar du och ditt företag att bygga. Var lite påläst innan du kastar dig ut med plånboken och köper en teknisk lösning. Så får du mest ut av dina satsade pengar. ROI, även på webben och i mobilen!

Ledarskap, generationsskiften och beslutsfähighet i företagsledningar är tre ord som bitit sig fast. Hur får man grupper att fungera och hur hanterar man de generationskrockar som uppstår är saker som företag alltid brottats med men jag vill påstå att det är tydligare nu än någonsin. De sätt man förväntar sig kunna kommunicera på står mitt i en stor förändring. Sociala media är ett fokusord men det är bara ett medel och ett verktyg, förändringen är något annat. Man vill kunna kommunicera friare, öppnare och bredare. Användandet av sociala medel gör det möjligt. Med denna förändring i tanken blir jag lite beklämd när jag hör och ser kommentarer som syftar till att det är konsulter som tvingar fram den här ivern med nya kommunikationsvägar och sociala media. Vilka skygglappar de här personerna har i sina organisationer vill jag nog faktiskt inte veta.

En annan fråga som processas i mitt huvud just nu är huruvida det är möjligt att åstadkomma samma förändringar i små och stora organisationer och företag. Definitivt tror jag att det är så men det absolut största hindret där är beslutsförmågan och rädslan att tappa kontrollen. Det som kommer att köra större företag och koncerner i diket är dess brist på beslutsförmåga. Man vill bygga det perfekta, den stora färdiga lösningen på en gång. Fix färdig ska allt finnas på plats och alla ska börja kommunicera enligt den nya modellen. I den tanken finns många fel. Det kommer aldrig att fungera, man kommer inte i mål med detta helt enkelt. Beslut kommer att saknas, någon vill inte och någon vågar inte och så kommer it-avdelningen och har sin åsikt och ledningsgruppen och slutligen användaren som inte förstår vad som menas och pågår. Antingen så kommer de här företagen att snubbla i detta och tappa fart, personal och marknadsandelar eller så är det några kreativa svartbyggare som ordnar det som behövs, en wiki, några bloggar eller ett ning.

Så min uppmaning till er chefer som sitter och funderar över om det här med sociala media är en övergående fluga eller inte, minns Ines Uusman som ni förmodligen skrattat åt. Fatta några beslut, delegera jobbet men var med i matchen! Ni har faktiskt inget val.

För där måste ju grundtanken finnas. Att det hela ska bidra till förbättring och förändring. Det är ju inte så stor vits att ta reda vad och hur kunden tänker om man inte som företag tänker bry sig om det och göra något åt det hela. Vem är det egentligen som twittrar och sköter facebook-kontot för företagets räkning? Ett viktigt val. Personen som gör det måste ju vara väl förankrad i de kundrelaterade processerna för att twittret eller facebookandet inte ska bli enbart ett kliande under hakan. Den risken är uppenbar just nu då så många företag kastar sig in i detta utan plan och mål. Att prova sig fram, så där lite planlöst skulle vara en tveksam metod i vilket annat sammanhang som helst. Nog har man en plan då det gäller försäljning, marknadsföring och kundtjänst för övrigt? Den planen måste självklart innefatta även de sociala medie-satsningarna.

Jag hoppas att jag inom kort även kan få surfa fram goda exempel på intern kommunikation då det gäller sociala media. Någon som ha några bra exempel att dela så länge?

Företagslogistiken är både dyr och urusel i Sverige idag, det är min bestämda uppfattning. Avsändaren betalar dyrt för att få ett paket levererat till kund, paketet hämtas och sedan börjar cirkusen. Logistikföretaget sorterar om och kör ut någon gång och utan förvarning. -Vi levererar någon gång mellan 8 och 17, säger man i informationen. Ingen precision där inte. Oftast vet jag ju inte vilken dag paketet går från någon av mina leverantörer så det är mycket dribblande för att förstå vilken dag jag borde sitta och vänta mellan 8 och 17 för att få mitt paket. Det funkar således inte alls. Resultatet blir att jag i bästa fall får ett telefonsamtal från en förvirrad utkörare som meddelar att han kör paketet tillbaka till DHL, posten eller vad det nu är och så får jag hämta det där (alternativt boka om och betala för en ny hemkörning med samma usla precision).

Hur är det möjligt undrar jag då jag står där i Västberga bland alla andra som också tappat sina paket eller då jag drar min pirra från Postens företagscenter. Hur är det möjligt att logistikföretag helt saknar egen logistik? Hur kan det vara så att företagslogistiken helt saknar insikt om vilka hjälpmedel som finns för att underlätta just logistiken (eller lust/kunskap att använda dem). Webbplatser och appar för att följa paket, sms som berättar att jag har ett paket på väg i morgon, möjlighet att önska och i viss mån styra utkörningstider.

Ni som ägnar er åt företagslogistik. Kliv in i 2010 underlätta för både avsändare och mottagare, ta fram en kundserviceplan och börja använda den teknik som redan finns. Sluta att på måfå köra ut paket till företag som inte har varken tid och råd att sitta och vänta på paket som kanske kommer. Möjligen kan ni hävda att det fungerar för avsändaren men för mottagaren är det ett stort hånskratt.

Alla går vi igång på olika saker. Vi tar till oss information på olika sätt. Vi lyssnar och tittar på samma saker men hör och ser ofta på olika sätt. Jag en textmänniska, särskilt på webben. Jag vill ha text, strukturerad text där jag snabbt kan skanna av om det ger mig något intressant och matnyttigt. På webben har jag bråttom och jag vill hitta det jag vill veta snabbt annars klickar jag mig vidare. Andra går igång på bilder, de bilder som jag bara noterar lite perifert. Ytterligare andra vill inte läsa en instruktion utan vill luta sig tillbaka och titta på en illustrativt filmklipp.

Det här är ju en som bekant en utmaning för alla som vill kommunicera och nå ut med sitt budskap. Vill du vara helt säker att du ska nå ut till den breda massan med din webbplats så behöver ditt budskap paketeras på olika sätt. Inte bara som du själv önskar läsa/lyssna/se det. Det kan låta jobbigt men tänk då på hur jobbigt det är när presumtiva kunder med stor plånbok inte hittar i all din textmassa, inte orkar bläddra igenom alla bilder eller titta på dina filmklipp. De fattar inte, de hittar inte och de köper inte och det är ju jobbigare eller hur?

• Ge textmänniska en enkel och överskådlig text med möjlighet till fördjupning.
• Ge bilder till den som köper efter att ha spanat in något vackert och lockande.
• Ge ett filmklipp till den som vill lyssna och titta i kombination.

Den som vill ha mig som kund måste sluta förse mig med instruktioner och fiffigheter via filmklipp. För mig är det fullständigt uteslutet att starta ett klipp som är längre än två minuter. Jag tappar totalt koncentrationen redan efter mindre än en minut. Men det är ju jag det. Igår fick jag en demo av en Vook av en kollega och precis så, helt strålande tycker jag, greppet att blanda och ge något till alla läsare/tittare/lyssnare. Mer sånt framöver!

Den personliga kontakten och den verklig upplevelsen på mässan är absolut viktig och den hanteras bra och väl av de flesta. Men en mässa är så mycket mer. Den är dels förberedelse både för utställare och för besökare, den är också ett extremt viktigt efterarbete för att följa upp och bibehålla kontakter och relationer. Det är här jag är så häpen över att så lite hänt. Om man tar just Formexmässan som exempel (det kan lika gärna vara vilken annan branschmässa som helst) så finns i princip ingen aktivitet på webben alls. Jag skulle gärna vilja förbereda mig bättre innan jag ger mig ut i det stora hav av utställare som finns i Älvsjömässan. Där erbjuder webben inte mycket hjälp. Det vore  fantastiskt bra om mässarrangörer tillsammans med utställare skapade utrymme för en större interaktivitet på webb och sociala media. För både för- och efterarbete. En interaktivitet som skulle gynna alla parter, såväl mässarrangören, utställarna som besökarna skulle kunna knyta bättre kontakter och göra bättre affärer då. Tänk så bra om det skulle vara möjligt att i exempelvis en mobilapp kunna notera, lägga upp bilder och tankar kring vad som sagts, setts och inhandlats. Så att det finns något kvar sedan då man kommer hem till sitt igen.

Tekniken finns men viljan (eller möjligen kunskapen) att använda den brister stort. Nere i grossistledet hos importörer och återförsäljare är kommunikationen via webb och sociala media i princip noll och intet. Min stora fråga är? Hur tänker sig dessa grossister och återförsäljare att överleva då nästa generation inköpare kommer in på banan? Dessa kommer helt säkert inte göra sina inköp via mässor utan främst via webb och sociala media.