Logistikföretag – välkommen in i 2010

Vi handlar på distans och skickar paket som aldrig förr. Privatperson till privatperson, företag till privatperson och företag till företag, lastbilarna går fulla runt om i Sverige med alla saker som byter ägare. Det bubblar en del på logistiksidan mot privatperson. Det är inga revolutioner men man hör diskussioner och ser nya försök, nya grepp. Kanske kan det bli smartare, enklare och billigare, kanske… Inom företagslogistiken är det knäpptyst, där händer noll och intet. Inga nya grepp inga nya idéer syns till. Hur är det möjligt? Jag undrar detta då jag åker mina uppsamlingsrundor för att hämta hem alla de paket som DHL, Posten, Schenker och vilka de nu kan vara som inte klarar av att leverera till mig.

Företagslogistiken är både dyr och urusel i Sverige idag, det är min bestämda uppfattning. Avsändaren betalar dyrt för att få ett paket levererat till kund, paketet hämtas och sedan börjar cirkusen. Logistikföretaget sorterar om och kör ut någon gång och utan förvarning. -Vi levererar någon gång mellan 8 och 17, säger man i informationen. Ingen precision där inte. Oftast vet jag ju inte vilken dag paketet går från någon av mina leverantörer så det är mycket dribblande för att förstå vilken dag jag borde sitta och vänta mellan 8 och 17 för att få mitt paket. Det funkar således inte alls. Resultatet blir att jag i bästa fall får ett telefonsamtal från en förvirrad utkörare som meddelar att han kör paketet tillbaka till DHL, posten eller vad det nu är och så får jag hämta det där (alternativt boka om och betala för en ny hemkörning med samma usla precision).

Hur är det möjligt undrar jag då jag står där i Västberga bland alla andra som också tappat sina paket eller då jag drar min pirra från Postens företagscenter. Hur är det möjligt att logistikföretag helt saknar egen logistik? Hur kan det vara så att företagslogistiken helt saknar insikt om vilka hjälpmedel som finns för att underlätta just logistiken (eller lust/kunskap att använda dem). Webbplatser och appar för att följa paket, sms som berättar att jag har ett paket på väg i morgon, möjlighet att önska och i viss mån styra utkörningstider.

Ni som ägnar er åt företagslogistik. Kliv in i 2010 underlätta för både avsändare och mottagare, ta fram en kundserviceplan och börja använda den teknik som redan finns. Sluta att på måfå köra ut paket till företag som inte har varken tid och råd att sitta och vänta på paket som kanske kommer. Möjligen kan ni hävda att det fungerar för avsändaren men för mottagaren är det ett stort hånskratt.

Är dina kunder visuella nog?

Webben svämmar över av rörliga bilder och filmklipp. Det pratas, pekas, filmas och läggs ut på nätet som aldrig förr. En bild säger mer en tusen ord var något företags slogan för ett antal år sedan. Men är det så? Jag är tveksam åtminstone för egen del. Kanske är jag inte tillräckligt visuell?

Alla går vi igång på olika saker. Vi tar till oss information på olika sätt. Vi lyssnar och tittar på samma saker men hör och ser ofta på olika sätt. Jag en textmänniska, särskilt på webben. Jag vill ha text, strukturerad text där jag snabbt kan skanna av om det ger mig något intressant och matnyttigt. På webben har jag bråttom och jag vill hitta det jag vill veta snabbt annars klickar jag mig vidare. Andra går igång på bilder, de bilder som jag bara noterar lite perifert. Ytterligare andra vill inte läsa en instruktion utan vill luta sig tillbaka och titta på en illustrativt filmklipp.

Det här är ju en som bekant en utmaning för alla som vill kommunicera och nå ut med sitt budskap. Vill du vara helt säker att du ska nå ut till den breda massan med din webbplats så behöver ditt budskap paketeras på olika sätt. Inte bara som du själv önskar läsa/lyssna/se det. Det kan låta jobbigt men tänk då på hur jobbigt det är när presumtiva kunder med stor plånbok inte hittar i all din textmassa, inte orkar bläddra igenom alla bilder eller titta på dina filmklipp. De fattar inte, de hittar inte och de köper inte och det är ju jobbigare eller hur?

• Ge textmänniska en enkel och överskådlig text med möjlighet till fördjupning.
• Ge bilder till den som köper efter att ha spanat in något vackert och lockande.
• Ge ett filmklipp till den som vill lyssna och titta i kombination.

Den som vill ha mig som kund måste sluta förse mig med instruktioner och fiffigheter via filmklipp. För mig är det fullständigt uteslutet att starta ett klipp som är längre än två minuter. Jag tappar totalt koncentrationen redan efter mindre än en minut. Men det är ju jag det. Igår fick jag en demo av en Vook av en kollega och precis så, helt strålande tycker jag, greppet att blanda och ge något till alla läsare/tittare/lyssnare. Mer sånt framöver!

Mässbesök, en omodern upplevelse

Jag besökte Formexmässan i går, den stora inköps och trendmässan inom inredningsvärlden, nåja inredningssverige i alla fall. Som alltid när jag gör mässbesök slås jag av hur omodernt det känns. Det är som om tiden stått still i alldeles för många årtionden vad gäller vårt sätt att sälja och köpa på mässor. Ingenting har hänt vare sig med information, inbjudan, presentation eller försäljning – visst är väl det märkligt? Det här gäller absolut inte bara denna mässa utan mässor i stort, i alla branscher.

Den personliga kontakten och den verklig upplevelsen på mässan är absolut viktig och den hanteras bra och väl av de flesta. Men en mässa är så mycket mer. Den är dels förberedelse både för utställare och för besökare, den är också ett extremt viktigt efterarbete för att följa upp och bibehålla kontakter och relationer. Det är här jag är så häpen över att så lite hänt. Om man tar just Formexmässan som exempel (det kan lika gärna vara vilken annan branschmässa som helst) så finns i princip ingen aktivitet på webben alls. Jag skulle gärna vilja förbereda mig bättre innan jag ger mig ut i det stora hav av utställare som finns i Älvsjömässan. Där erbjuder webben inte mycket hjälp. Det vore  fantastiskt bra om mässarrangörer tillsammans med utställare skapade utrymme för en större interaktivitet på webb och sociala media. För både för- och efterarbete. En interaktivitet som skulle gynna alla parter, såväl mässarrangören, utställarna som besökarna skulle kunna knyta bättre kontakter och göra bättre affärer då. Tänk så bra om det skulle vara möjligt att i exempelvis en mobilapp kunna notera, lägga upp bilder och tankar kring vad som sagts, setts och inhandlats. Så att det finns något kvar sedan då man kommer hem till sitt igen.

Tekniken finns men viljan (eller möjligen kunskapen) att använda den brister stort. Nere i grossistledet hos importörer och återförsäljare är kommunikationen via webb och sociala media i princip noll och intet. Min stora fråga är? Hur tänker sig dessa grossister och återförsäljare att överleva då nästa generation inköpare kommer in på banan? Dessa kommer helt säkert inte göra sina inköp via mässor utan främst via webb och sociala media.

Ta med sociala media in i ledarskapet

Jag kommer att prata sociala media utifrån ett affärs- och ledarskapsperspektiv på Sundsvall42 i höst. Onsdag 20 oktober blir det ”Sociala media för beslutsfattare och chefer”. Det finns en hel del att ta tag i för cheferna på våra företag i dag, det är dags att plocka med sig sociala media in i sitt ledarskap. Bland annat detta kommer jag att resonera kring.

Inför konferensen ger man ut alla föredrag och seminarier även i skriftlig form, ett lite lyxigare dokumentationssätt, en bok att ta med sig hem. Mina 10 000 tecken blev dessa:

Sociala medier för beslutsfattare & chefer

Vem styr, du eller tekniken? Inget företag har råd att stå utanför den digitala utvecklingen. Det svåra är att hänga med och att satsa på rätt hästar. För att just ditt företag ska bli en vinnare även i framtiden måste du lära dig hur allt hänger samman och hur du verkligen kan tjäna pengar på webben. Både genom att sälja mer, kapa kostnader och kommunicera bättre.

Internet och sociala media, flugorna som överlever

Citatet att internet skulle vara en övergående fluga tilldelades Ines Uusman 1986. Vad hon egentligen sa och menade vet de flesta av oss egentligen inte eftersom vi inte var där och hörde henne prata. Vi har bara hört citatet dyka upp ett oändligt antal gånger efteråt. Vi kan le lite i smyg åt henne och tänka att så fel hon hade om hon nu sa så. Att surfa på internet blev långt ifrån en övergående fluga. Det vet vi nu när vi har facit i handen. Vi kan också konstatera att 20 år senare har väldigt många fler kallat sociala media med bloggar och Facebook i spetsen för övergående fenomen. Påståenden som dessa kommer att visa sig vara lika fel om ett antal år. Internet och dess innehåll finns med oss vad vi än gör nu och i framtiden. Det är där vi hämtar vår information, gör våra bankärenden, bokar våra biljetter och pratar med vänner och affärsbekanta. Vad verktygen vi använder heter kommer att växla med tiden men att vi skulle sluta kommunicera med varandra vi webben är inte troligt. För de flesta av oss är webben en nödvändig del av vardagen och då bredbandsuppkopplingen strular blir livet besvärligt och tomt. Så är det bara.

Är webben ett ostyrbart monster?

Trots att internet är så integrerad i vår vardag så finns fortfarande en avvaktande inställning hos företag då det gäller att använda sig av webben på nya sätt. Det finns fortfarande ointresse, okunskap och till och med rädsla. Ett utbildningsföretag, med inriktning på ledarskap och kommunikation, som jag pratade med sa att det här med digitala kanaler i kommunikationen inte var något för dem. De jobbade med människor. En märklig kommentar eftersom det ju faktiskt är människor som befolkar de digitala kanalerna och skapar dess innehåll.

Är rädslan för att bli alltför webbifierad befogad och vad gör man åt den? Här måste man skilja på rädsla och respekt tycker jag. Människor kommunicerar både i verkliga livet och på webben oavsett vad företagsledningen bestämt. Det hela handlar om är att ha ett företag med en tydlig policy och ett företagsklimat som gynnar både medarbetare och kommunikationen. Det är dags att se tekniken som ett hjälpmedel i företagsstyrningen och inte som något som försvårar och komplicerar.

Vad vill du uppnå och hur kommer du dit?

Sociala media är ett väldigt luddigt ord som nästan kan betyda vad som helst. Många är de företagare som just nu betraktar fenomenet lite förvirrat och funderar över vad och hur det skulle kunna hjälp just det egna företaget. I slutet på 90-talet fanns en tv-reklam för något jag glömt men jag minns ordväxlingen de två männen emellan. En av männen läser högt ur en tidning och säger: -It say´s here we got to be on the internet. Den andre mannen svarar med ett: -Why? –Oh it doesn´t say svarar den första mannen igen. Det är ungefär där vi står, tio år senare har vi inte besvarat frågan varför vi ska vara på nätet. Vi är där ute på webben med våra hemsidor och vi har skapat intranät, vi mailar och försöker få till de gemensamma lagringsutrymmen vi behöver för lagring och kunskapsutbyte men det haltar fortfarande i både målsättning och användande.

Sociala media har också givit oss många nya begrepp: hemsida, blogg, twitter, facebook, forum etc? Det är lätt att bli snurrig och bara kasta sig ut innan allt blir försent. Vi testar och så får vi se var det leder säger många just nu men att satsa resurser i både tid och pengar för att testa är ett ineffektiv sätt att göra sin hemläxa på. Innan du gör fundera över följande: Vad vill du uppnå? Vem vill du träffa? Vad vill du sälja? Vet du inte var du ska så blir det svårt att hitta vägen. Det blir annars som för Alice i Underlandet då hon frågar katten om vägen.

Alice: Would you tell me, please, which way I ought to go from here?
The Cat: That depends a good deal on where you want to get to
Alice: I don’t much care where.
The Cat: Then it doesn’t much matter which way you go.
Alice: …so long as I get somewhere.
The Cat: Oh, you’re sure to do that, if only you walk long enough

Du kan inte vara överallt på webben, lika lite som du hinner andas all luft. Prioritera och välj med omsorg.

Den viktiga interna kommunikationen

Ofta då det pratas sociala media gör man det med kommunikationen mellan företag och kund. I den diskussionen glömmer vi bort att ett framgångsrikt företag måste ha ett välsmort maskineri även för den interna kommunikationen. Med sociala media kan den interna kommunikationen lyftas till nya höjder, kunskap kan fördelas mellan fler och man kan undvika dubbeljobb och ge varandra nya infallsvinklar och idéer. Tekniken finns, det gäller bara att hitta rutinerna för att få den att fungera i verksamheten.

I mitten på 90-talet var jag ansvarig för implementeringen av styrsystemen då ett företag byggde nya fabriker runt om i Sverige och övriga världen. Det handlade till relativt stor del om repetitiva projekt där kunskapsöverföringen mellan projekten var viktig. Även den mänskliga kommunikationen mellan oss på sajt och de som var kvar hemma på kontoret i Stockholm behövde fungera för att det skulle bli rätt på enklast möjliga sätt. Det var en tid då internet befann sig i sin linda, mail fanns endast på kontoret där hemma och mobiltelefonen var ännu inget redskap i var anställds hand. Kommunikationen haltade sig fram på fax och enstaka telefonsamtal och dokumentationen samlades i pärmar som skickades hem med posten. Upplevelsen för oss som var ute på uppdrag var att den enda gången man egentligen hörde något från hemmakontoret var då man glömt att faxa hem tidrapporten.

Tio år senare satt jag som ansvarig för en nordisk verksamhet på ett större svenskt företag. Vi försökte få verksamheten att fungera över gränserna med anställda i tre länder och sju städer. Tekniken hade utvecklats betydligt sedan 90-talets mitt men de interna processerna i det stora företaget gjorde ändå att vi inte var så mycket mer avancerade i vårt sätt att använda den. Intranäten fanns i många versioner och kvaliteten bristande, digitala rum fanns men ingen hittade i röran och de användes sällan eller inte alls. Telefonsamtal, telefonmöten och mail var trots allt det kommunikationssätt som användes.

I båda dessa exempel hade dagens möjligheter med de nya sociala media plattformarna kunnat göra underverk för ledarskapet, den interna kommunikationen och projektens och företagets resultat.

Hur gör man då?

Valmöjligheterna är många när det gäller webb och sociala media. När du har ditt mål och syfte klart för det gäller det att välja rätt bland byggstenar, plattformar och verktyg. Frågor du bör ställa dig innan du väljer och startar upp är:

• Är kommunikationen endast intern eller avsedd även för extern part, dvs ska den ske inom eller utanför företagets brandväggar?
• Hur passar den digitala informationen in i vår övriga kommunikationspolicy, vilka förändringar och förtydliganden behöver göras?
• Vem är ansvarig för informationen och vem ser till att rutiner och processer fungerar?

Målet och syftet med kommunikationen måste vara tydlig och klar, det tål att upprepas för det är en av de viktiga framgångsfaktorerna. För att nå målet behövs sedan också ledning och styrning. Bara för att plattformar och verktygen finns sker inte en lyckad kommunikation per automatik. Engagemanget måste finnas och informationen måste ha en fungerande livscykel. Så det är viktigt att minnas att det inte är de sociala media plattformarna i sig som skapar framgång. Det är människorna som befolkar och fyller dessa som avgör om det blir bra eller inte.

Måste man kasta ut det man har på företaget i dag och börja om? Antagligen inte, de flesta företag har bra plattformar att bygga vidare på men man måste se till att det nya kopplas ihop på ett tekniskt smart sätt men framförallt måste processer och rutiner kopplas ihop till en fungerande helhet. Ett företagsintranät kan kompletteras med wikis för att bygga kunskapsbanker, bloggar berättar vad som händer hos vd eller i kundtjänsten, interna kommunikationsnätverk (typ Ning) kan användas för att förbättra kommunikationsflödet i geografiskt spridda eller skiftgående organisationer. På samma sätt kan man bygga upp en fungera helhet för företagets exterena kommunikation. Verktygen är i princip desamma men målgruppen och därmed innehållet är annorlunda.

Ansvar, policy, delegering och delaktighet är nyckelord i sammanhanget. Ytterst ansvarig är alltid företagsledningen, företagsklimat och kultur sitter inte i väggarna utan skapas av ledningen tillsammans med de anställda. Ett öppet företagsklimat med frihet under ansvar och en tydlig policy skapar förutsättningar för bra kommunikation både i verkliga livet och i digital form. En tydlig delegering gör att man vet vem som är ansvarig för vad och delaktiga medarbetare gör ett bättre jobb. Blir sociala media ett läckande såll där interna angelägenheter kommer fram och företagshemligheter blottas kan problemet inte botas genom att förbjuda verktygen och plattformarna. Problemet är större än så och måste lösas på andra sätt.

Att leda är att skapa situationer och ge förutsättningar för att andra människor ska kunna bygga upp sin självkänsla, utvecklas och lyckas i sitt arbete. Som ledare och chef är du alltid beroende av andra människor, dina medarbetare. För att kunna delegera på ett bra sätt är kommunikationen ditt viktigaste vapen och denna kommunikation sker både i verkliga livet och digitalt. Den nya tekniken gör det till viss del enkelt att delegera och följa upp men jobbet måste ändå göras. Innehållet för en lyckad dialog skapas av människorna i organisationen. Relationer och rutiner är fortsatt viktiga.

Sociala media bruset

Jag gillar ju egentligen sociala media och det man kan göra, se och läsa där men kanske är jag ändå en av dem som ”sociala medie-folket” hånar som den som inte fattar nåt. Och nej jag står inte bland de hippa människorna och känner inte något stort behov av att vara så där nydanande och nytänkande hela tiden. Jag är krass och vill se nytta. Jag vill dessutom se sociala medie-diskussioner med andra avstamp än journalistik och PR. Hur kan företag använda sig av sociala media i andra delar än marknadsföring och PR. Ledarskap, produktion, logistik och drift där finns en massa att ta tag i, också, och framförallt hur får man alltsammans att hänga ihop?

Då stora händelser sätter fart och hela sociala medie-världen börjar koka över av hashtags blir allt lätt en sörja. Veckan i Almedalen är ett sånt exempel. Twitter och Facebook blir som en stor klottervägg där alla skriver ”Kilroy was here” men substansen är helt borta. Jag söker på #Almedalen på twitter och hittar extremt få länkar till mer info och djupare tankar. Det mesta är snap shots på 100 tecken över vad de just såg, oftast helt obegripligt för andra än just den som skrev. De flesta tweets är bara en slags positionsmarkering för de som traskar runt i i de utvalda kvarteren på Gotland.

Jag har sökt lite djupare på egen hand, hittat en del utsändningar från debatter men tröttnar ändå rätt snart. Det är samma människor till stor del, en sociala media-elit som predikar och berättar hur trenderna ser ut och hur det ska vara. Runtomkring står en annan skara och beundrar och kopierar.

Det blev ett gnälligt blogginlägg men jag känner mig lite gnällig just kring detta. Det jag skulle vilja se är en kreativ debatt bland de som står och lyssnar på sociala medie-eliten. Hur får vi svenska företag att använda webben, sociala media och mobila lösningar för att lyfta affären och ledarskapet? En diskussion som inte enbart utgår från marknadsföring och PR.

Jag tar min laptop och lägger mig i hängmattan och börjar formulera mitt manus till föredraget jag ska hålla på Sundsvall 42. Förhoppningsvis kan diskussionerna där handla om just det jag efterlyser: hur använder vi webb, sociala media och mobila lösningar på smartast möjliga sätt i våra företag?

Sökmotoroptimering, varför då?

En rad händelser i företagarlivet, skapar tankar, mynnar ut i blogginlägg. Just nu funderar jag över sökmotoroptimering och varför jag tycker att alla som rör sig på webben och gör affärer där ska skaffa sig åtminstone grundläggande koll på vad det handlar om.

Sökmotoroptimeringskonsult, ett märkligt yrke som egentligen inte skulle behöva finnas. Om sökmotorerna var så där überlistigt kluriga så att de hittade rätt oavsett om man gjort ”rätt” eller inte då man skrivit ihop sin webbsida. Nu är dom ju inte det och det finns en massa saker att ta hänsyn till då man bygger webbplats och skriver texter. Så sökmotorkonsulterna kommer att finnas kvar ett tag till. Men tro inte på allt dom säger… Framförallt:

• Lär dig tillräckligt mycket för att vara en bra kravställare
• Se till att förstå vad du betalar för och ställ egna krav i affärs- och betalmodellen.

Jag blir ofta uppringd av företag som vill optimera mina webbutiker. Min teori är att dom tror att säljer man heminredning och spaprodukter på webben så är man rätt okunnig om sånt här. Säljarna som ringer har långt ifrån vassa argument för sin produkt, de säljer ofta på okunskap och rädsla. Naturligtvis vill jag hamna högst upp på google men att de skulle kunna lova det är inte möjligt. De kan lova att försöka. Men hur de gör vill de inte berätta, de vill bara att jag lägger min kod i deras händer utan förbehåll. Tveksamt. Jag skulle aldrig släppa in någon i min fysiska lokal utan restriktioner och överenskommelser. Det jag framförallt är tveksam till är deras affärs- och betalmodeller. Här har sökmotoroptimeringskonsulterna en stor utmaning i att lyfta sig från hästhandlarnivån.

• Att köpa saker på löpande räkning utan att veta vad de gör, hur de gör det och hur jag ska mäta resultatet är uteslutet.
• Att endast betala för topplaceringar, ja den är bättre men återstår fortfarande att mäta på ett bra sätt. Ta kontroll över dina sökord och mätpunkterna, bestäm tillsammans med konsulten vad som ska mätas och hur du/ni mäter det. Förhandla kring prislappen.
• I en del e-butikslösningar tar man en transaktionskostnad (ca 3%) på försäljningen med motivering att det gör dem som tillhandahåller och sköter din butiksplattform anstränger sig extra för att öka din försäljning. En god tanke i och för sig men provisionen känns för generell och missriktad för mig som butiksinnehavare. 3% på försäljningen är mycket, det är inte 3% på min marginal efter avdrag för betalningstransaktioner, inköp, lagerkostnad, frakt och hanteringskostnad, annonskostnader etc. Det går ju heller inte att mäta om försäljningen kommer sig av att jag som butiksinnehavare gjort saker online eller offline eller om det är så att ebutiksleverantören faktiskt haft ett finger med i spelet. Det är orimligt stor peng på något som inte går att mäta resultatet av. Gärna provision men det här är oseriöst.

Så till sist, hur gör man då för att lära sig mer om sökmotoroptimering?

• Surfa på webben, det finns otroligt mycket att hitta och ofta väldigt pedagogiskt skrivna.
• Fråga någon som vet.
• Fråga de som vill sälja. Hur, varför, på vilket sätt.
• Granska kritiskt och ställ krav.

Klassiska affärer

Eftersom jag inte är något stort fan av fotboll hittar jag mina egna förströelser då resten av världen kollar just fotboll dessa dagar. Bland annat passade jag på att se en film jag var relativt ensam om att vilja se i familjen. Coco Chanels liv och livsverk i två delar. En fascinerande historia, säkert tillrättalagd men ändå griper filmen tag i tanken. Historien om den fattiga moderslösa flickan som förändrar modevärlden och bygger ett imperium är absolut värd att berättas.

Det är en film om mycket men framförallt är det den envisa och begåvade affärskvinnan som lämnar avtryck hos mig. Att göra affärer genom utnyttja de tillfällen som bjuds och dyker inte tillfällena upp så skapar man dem själv. Extra nyttigt är det att fundera över hur de lyckas att nå ut så stort och brett i en tid då kommunikation är telegram, brev och enstaka telefonsamtal. I en nutid då  vi kommunicerar oss blå är det lätt att glömma det man kunde då. Då när man bara hade en chans att säga det man ville i ett brev eller att telegram och det tog tid att få respons på det man skrivit. Det gällde att välja sina ord och sina meddelanden så att det blev rätt. Man tänkte sig för innan man skickade i väg det man ville ha sagt. Det blev mer prickskytte i kommunikatione då, jämfört med dagens hagelskurar vi skickar i väg i form av mail, sms, twitterflöden och facebookuppdateringar. Jag tror att vi skulle tjäna på om vi även idag ägnade oss åt mer prickskytte i vår kommunikation. Så att det vi vill säga inte drunknar i vårt eget brus.